Wecksell, Josef Julius

Wecksell, Josef Julius (f. 19/3 1838 Åbo, d. 9/8 1907 Hfrs), skald. W:s sällsynta diktargåva framträdde redan under skol- och gymnasietiden. Han utvecklade tidigt en stor produktivitet och fick i början av 1850-t. lustspelet Tre friare uppfört i Åbo. Han ägnade sig med än större iver åt sitt författarskap, sedan han 1858 som student bosatt sig i Hfrs, men en ärftlig mentalsjukdom (schizofreni) satte redan ungefär fyra år senare punkt för hans litterära produktion; vid uruppförandet av den stora tragedin Daniel Hjort i november 1862 i Hfrs var den unge diktaren ur stånd att uppfatta publikens bifallsyttringar. Sorgespelet, delvis skrivet under inflytande av Shakespeare, hämtar sitt motiv från Åbo slotts belägring under striden mellan Sigismund och hertig Karl. Dramat har t.o.m. betecknats som den svenska litteraturens mest betydande skådespel före Strindberg. W:s skildring av huvudpersonen, förrädaren Daniel Hjort, är helt ohistorisk, men reflekterar samtida demokratiska och konstitutionella strävanden.

Som lyriker influerades W. av bl.a. Heine, Byron, Schiller, Tegnér och Topelius. Den djupa melankoli som kom till uttryck redan i samlingen Valda ungdomsdikter (1860) blev till ett nödrop inför den annalkande sjukdomen i den fragmentariska dikten Jag midnattens barn, skriven 1862. Ännu 1863, under en vistelse på en mentalvårdsanstalt i Bonn, kunde W. skriva enstaka dikter (bl.a. en vacker dikt med modernistisk prägel), men han tystnade därefter och tillbringade från 1865 återstoden av sitt liv, 42 år, på Lappvikens sjukhus i Hfrs. Samlade dikter av W. har utkommit i ett flertal utgåvor sedan 1868, 1962 med inledning och kommentar av Karin Allardt Ekelund. En minnesstod över honom restes 1936 vid entrén till Åbo Akademis bibliotek (Y. Liipola). (A. Mörne, J.J.W., 1909, Nya Wecksellstudier, 1920)