Visulahti

Visulahti, administrativ socken i Stor-Savolax i början av nya tiden, uppdelades senare på Kangasniemi, Pieksämäki, Haukivuori och S:t Michels socknar. Idag är V. en förort till S:t Michel med ett gravfält från slutet av den förhistoriska tiden. Gravfältet undersöktes 1954-55 av J. Leppäaho som fann 28 skelett- och 5 brandgravar, mansgravarna innehöll oftast kniv - men inte andra vapen - och eldstål, kvinnorna hade fått med sig spännbucklor med tillhörande kedjegarnityr. Enstaka textilrester har bevarats. På gravfältet utgrävdes också skelettet av en ungtjur, som saknade skulderblad och lårben; fyndet har av några arkeologer tolkats som ett djuroffer. I en av skelettgravarna hittades ett silvermynt slaget ca 1265-1346, som låg bland tandemaljen i en ung kvinnas grav. Myntet kan uppfattas som ett charonsmynt, som placerats i graven för att garantera att den avlidna kunde erlägga den avgift som krävdes för att bli fraktad över dödsfloden Styx.

Det råder delade meningar om huruvida V. är ett kristet gravfält eller inte. Mitt på gravfältet finns ett 4 x 11 m stort område, som kan markera platsen för ett kapell, vilket i förening med vittnesbörden hos några fynd skulle tyda på att de gravlagda varit kristna. Några rester av själva kapellet har inte registrerats. Idag ligger det ingärdade gravfältet i utkanten av Visulahti turistcentrum. (P. Purhonen, Kristinuskon saapumisesta Suomeen, 1998) (Torsten Edgren)