Tohmajärvi, kommun i n. Karelen 55 km s.o. om Joensuu, Östra Finlands region. Areal 838 km2, invånare 4 992 (2011).
Tohmajärvi utbreder sig invid östgränsen mellan Yttre och Inre Salpausselkä. Landskapsbilden är växlande och får sin prägel av bergshöjder, bl.a. kring sjön Tohmajärvi (längd 7 km, bredd 3 km), och vidsträckta myrmarker, bl.a. den stora torvmossen Valkeasuo (ca 2 500 ha, delvis i Joensuu), som disponeras av det statsägda torvindustriföretaget Vapo Oy. Tohmajärvi genomflyts av älvarna Jänisjoki (längd ca 85 km) och Tohmajoki (längd ca 80 km) som rinner till Ladoga. Vid sjön som gett kommunen dess namn ligger Tohmajärvi kyrka, uppförd av trä 1751-56 (E. Collenius). Ett stycke n. om kyrkan befinner sig Kemie samhälle (ca 2 100 inv. 2000), som vuxit samman med Tohmajärvi stationssamhälle vid Karelska banan; denna öppnades för trafik 1894, men avskars av den nya gränsen 1944. Grannkommunen Värtsilä stympades vid krigsslutet 1944; inom det område som avträddes till Sovjetunionen genom vapenstilleståndsavtalet (216 km2) fanns bl.a. industriorten Värtsilä med Wärtsilä järnbruk (Wärtsilä Oyj Abp), som före kriget var ett av landets största med drygt tusen anställda. Denna industriella verksamhet flyttades efter kriget bl.a. till Uusi Värtsilä (230 inv. 2000) i Tohmajärvi, där ett smältverk arbetade fram till 1983.
Den största privata industriarbetsgivaren i kommunen är idag metallföretaget MFG Components Oy (gr. 1993, 41 anst. 2006), som tillverkar kraftöverföringskomponenter. Gränsstationen i Niirala, som sedan oktober 2005 är öppen dygnet runt, är en betydande arbetsgivare; gränsbevakningen, tullen, transport- och underhållsföretagen sysselsätter sammanlagt närmare 300 personer (2006).
Tohmajärvi hörde på 1500-talet till Ilomants ortodoxa församling; den lutherska församlingen upprättades ca 1650. Fältmarskalk Lars Kagg erhöll 1651 Tohmajärvi pogost i förläning som Tohmajärvi friherreskap (jfr friherre). Socknen omfattade ursprungligen även Kiihtelysvaara och Värtsilä, av vilka den sistnämnda återförenades med Tohmajärvi 2005. Till Tohmajärvi anslöts 1946 de delar av Pälkjärvi kommun som förblivit på den finländska sidan av den nya gränsen. Bland personer med anknytning till Tohmajärvi märks "karelske kungen" Gabriel Wallenius, som bodde och verkade där i slutet av 1700-talet. Socknen har under århundradenas lopp flera gånger utsatts för krigshandlingar (senast under fortsättningskriget 1941-44, monument rest 1973, V. Jalava). (T. Kaukoranta, Piirteitä Värtsilän seudun asutuksesta ja teollisuudesta, 1935; T.I. Kasanen, Värtsilä: Muistelmia kylän ja kunnan vaiheista vuoteen 1945, 1981; T. tuttavaksi, 1985; J. Juvonen, Vanhan Tohmajärven historia, 1990)
Tohmajärvi utbreder sig invid östgränsen mellan Yttre och Inre Salpausselkä. Landskapsbilden är växlande och får sin prägel av bergshöjder, bl.a. kring sjön Tohmajärvi (längd 7 km, bredd 3 km), och vidsträckta myrmarker, bl.a. den stora torvmossen Valkeasuo (ca 2 500 ha, delvis i Joensuu), som disponeras av det statsägda torvindustriföretaget Vapo Oy. Tohmajärvi genomflyts av älvarna Jänisjoki (längd ca 85 km) och Tohmajoki (längd ca 80 km) som rinner till Ladoga. Vid sjön som gett kommunen dess namn ligger Tohmajärvi kyrka, uppförd av trä 1751-56 (E. Collenius). Ett stycke n. om kyrkan befinner sig Kemie samhälle (ca 2 100 inv. 2000), som vuxit samman med Tohmajärvi stationssamhälle vid Karelska banan; denna öppnades för trafik 1894, men avskars av den nya gränsen 1944. Grannkommunen Värtsilä stympades vid krigsslutet 1944; inom det område som avträddes till Sovjetunionen genom vapenstilleståndsavtalet (216 km2) fanns bl.a. industriorten Värtsilä med Wärtsilä järnbruk (Wärtsilä Oyj Abp), som före kriget var ett av landets största med drygt tusen anställda. Denna industriella verksamhet flyttades efter kriget bl.a. till Uusi Värtsilä (230 inv. 2000) i Tohmajärvi, där ett smältverk arbetade fram till 1983.
Den största privata industriarbetsgivaren i kommunen är idag metallföretaget MFG Components Oy (gr. 1993, 41 anst. 2006), som tillverkar kraftöverföringskomponenter. Gränsstationen i Niirala, som sedan oktober 2005 är öppen dygnet runt, är en betydande arbetsgivare; gränsbevakningen, tullen, transport- och underhållsföretagen sysselsätter sammanlagt närmare 300 personer (2006).
Tohmajärvi hörde på 1500-talet till Ilomants ortodoxa församling; den lutherska församlingen upprättades ca 1650. Fältmarskalk Lars Kagg erhöll 1651 Tohmajärvi pogost i förläning som Tohmajärvi friherreskap (jfr friherre). Socknen omfattade ursprungligen även Kiihtelysvaara och Värtsilä, av vilka den sistnämnda återförenades med Tohmajärvi 2005. Till Tohmajärvi anslöts 1946 de delar av Pälkjärvi kommun som förblivit på den finländska sidan av den nya gränsen. Bland personer med anknytning till Tohmajärvi märks "karelske kungen" Gabriel Wallenius, som bodde och verkade där i slutet av 1700-talet. Socknen har under århundradenas lopp flera gånger utsatts för krigshandlingar (senast under fortsättningskriget 1941-44, monument rest 1973, V. Jalava). (T. Kaukoranta, Piirteitä Värtsilän seudun asutuksesta ja teollisuudesta, 1935; T.I. Kasanen, Värtsilä: Muistelmia kylän ja kunnan vaiheista vuoteen 1945, 1981; T. tuttavaksi, 1985; J. Juvonen, Vanhan Tohmajärven historia, 1990)
Tohmajärvi. Närheten till ryska gränsen gör bl.a. att den ryska befolkningens andel i kommunen är jämförelsevis stor, 2,6 % har ryska som modersmål. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.