Tamelanderska affären

Tamelanderska affären utspelade sig under Krimkriget, då myndigheterna hade behov av att bevaka de intellektuella kretsarnas förbindelser med skandinavisterna och finländska emigranter i Sverige (Emil von Qvanten m.fl.). En av huvudaktörerna var postdirektören vid generalguvernörens kansli, statsrådet Alexander Wulffert. Han gav en släkting, studenten Oskar Tamelander (f. 1835, d. på 1880-t.), i uppdrag att befordra brev från Finland till Stockholm och vice versa under löfte att censuren på detta sätt skulle kringgås. Tamelander överlät emellertid breven för genomläsning till postdirektören, som härigenom kunde hålla generalguvernören (F.W. Berg) underrättad om opinionerna. Tamelanders dubbelspel uppdagades snart, och i oktober 1855 kallades han till en sammankomst hos Anders Ramsay (som skildrat episoden i sina memoarer, Från barnaår till silverhår, del 3), där flera andra studenter och yngre universitetslärare var närvarande. Sedan man lyckats avpressa Tamelander en bekännelse, yrkade man på hans relegering; den verkställdes även av universitetets vicekansler Johan Reinhold Munck. Flera av Tamelanders vedersakare blev kort därpå indragna i en annan affär, den s.k. Tölöaffären.