statsrådet

statsrådet, officiell benämning på den finländska regeringen, vars (av republikens president utnämnda) medlemmar kallas ministrar. S. står i spetsen för statens förvaltning. Ordförande i s. (utom vid presidentföredragning) är statsministern, som riksdagen väljer, och vid förfall för denna den minister som s. utsett till hans ställföreträdare (vice statsminister). S. omfattar enligt grundlagen även de ministerier som finns vid s. Ministeriernas antal och allmänna verksamhetsområden är fastställda i lagen om s. av 2003, medan närmare stadganden angående ärendenas fördelning mellan de olika ministerierna och om s:s organisation i övrigt utfärdats i ett reglemente för s. av 2003. Antalet ministerier är för närvarande (2009) 12, nämligen arbets- och närings-, finans-, försvars-, inrikes-, jord- och skogsbruks-, justitie-, kommunikations-, miljö-, social- och hälsovårds-, undervisnings- och utrikesministeriet samt statsrådets kansli, där statsministern är chef. Antalet lagstadgade ministerutskott är fyra, nämligen EU-ministerutskottet, finansutskottet, finanspolitiska ministerutskottet och utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet. I s. finns även justitiekanslern, som bl.a. skall tillse att myndigheter och tjänstemän följer lagen.

Med utgångspunkt i lagen om s. av 2003 äger s. rätt att avgöra de styrelse- och förvaltningsärenden som inte i grundlagen eller annan lag är förbehållna republikens president eller anförtrotts lägre myndighet. De ärenden som behandlas i s. undergår beredning i vederbörande ministerium och föredras av en tjänsteman från ministeriet vid s:s allmänna sammanträde, där de viktigaste formellt avgörs. I regel hålls ett sådant plenum i veckan (vanl. på torsdagen). Övriga ärenden avgörs inom ministerierna av ministern efter föredragning av någon av tjänstemännen; dessa sköter rutinärendena. En stor del av de ärenden som avgörs av s. tas före föredragningen i plenum upp till behandling i s:s >finansutskott, till vilket utom statsministern hör ytterligare 3-5 ministrar. Utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet, som består av statsministern, utrikesministern, försvarsministern och tre av statsministern utsedda övriga ministrar, är ett annat permanent ministerutskott, i vilket en förberedande behandling av viktigare utrikespolitiska beslut äger rum. Praxis har emellertid blivit att de flesta av regeringens beslut i själva verket fattas i den s.k. aftonskolan (aftonskola), varför behandlingen vid de allmänna sammanträdena endast utgör en bekräftelse på vad man tidigare kommit överens om. Aftonskolan erhöll i slutet av 1970-t. en alltmer officiell karaktär, men samtidigt minskade dess betydelse, sedan finanspolitiska ministerutskottet blivit permanent 1977 och utvecklats till ett slags arbetsutskott för s.

Det nuvarande s. är en motsvarighet till kejserliga senatens ekonomiedepartement, vars expeditioner ombildades till ministerier, sedan Finland blivit självständigt. Ursprungligen var ministeriernas antal tio. 1939 utökades de med ett folkförsörjningsministerium, som avvecklades sedan försörjningsläget stabiliserat sig efter kriget. Socialministeriet ombildades 1968 till ett social- och hälsovårdsministerium, medan kommunikationsministeriet 1970 uppdelades på ett trafik- och ett arbetskraftsministerium (av vilka det förstnämnda 2000 döptes om till kommunikationsministeriet) och lantbruksministeriet som 1971 bytte namn till jord- och skogsbruksministeriet, ett miljöministerium inrättades 1983. En större omorganisering skedde vid ingången av 2008, då handels- och industriministeriet, arbetsministeriet samt inrikesministeriets enheter för skötseln av regional utveckling sammanslogs till det nya arbets- och näringsministeriet. Se även regeringar. (S.R. Björksten, S. i Finland från konstitutionell synpunkt, 1929; Valtioneuvoston historia 1917-66, 4 bd, 1975-77; S. Tiihonen, Valtioneuvosto koordinoijana. Teoria ja käytäntö vuosina 1939-56, 1985, Hallitusvalta: valtioneuvosto itsenäisen Suomen toimeenpanovallan käyttäjänä, 1990; M. Suksi, Finlands statsrätt, 2002)