Siiriäinen, Ari Pekka (f. 16/11 1939 Viborg, d. 9/12 2004 Hfrs), arkeolog. S. avlade fil.kand.-examen 1968 med högsta vitsord i arkeologi och geologi och disputerade 1974 med en avhandling om den postglaciala landhöjningen och stenåldersbosättningens kronologi i Finland. Redan under 1950- o. 60-t. deltog han i de fältarbeten som föranleddes av de stora kraftverksbyggena i norra Finland. I ett antal artiklar behandlade han dessa projekt, liksom stenålderns ekonomi, kulturförhållanden och dateringsfrågor. S. tjänstgjorde 1971-82 som amanuens och intendent vid Museiverket och utnämndes 1983 till professor i arkeologi vid Helsingfors universitet; pensionerades 2003.
S:s forskningsverksamhet inriktades redan tidigt mot utlandet. Under 1960-t. deltog han i den samnordiska expeditionen till Nubien och på 1970-t. inledde han grävningar i Kenya. Dessa kom att pågå under många år och omfattade bl.a. studier kring människans inverkan på naturen, markanvändning och ökenbildningen i Afrika. I slutet av 1980-t. inledde han omfattande forskningar i Peru, Chile och Bolivia och 1998-2001 deltog han i Jabal Harun-projektet i Jordanien. S:s omfattande forskningsprojekt utomlands gjorde honom internationellt känd; hans kanske något rastlösa verksamhet ledde till att hans intresse för det egna hemlandets förhistoria hamnade i bakgrunden. (Torsten Edgren)
S:s forskningsverksamhet inriktades redan tidigt mot utlandet. Under 1960-t. deltog han i den samnordiska expeditionen till Nubien och på 1970-t. inledde han grävningar i Kenya. Dessa kom att pågå under många år och omfattade bl.a. studier kring människans inverkan på naturen, markanvändning och ökenbildningen i Afrika. I slutet av 1980-t. inledde han omfattande forskningar i Peru, Chile och Bolivia och 1998-2001 deltog han i Jabal Harun-projektet i Jordanien. S:s omfattande forskningsprojekt utomlands gjorde honom internationellt känd; hans kanske något rastlösa verksamhet ledde till att hans intresse för det egna hemlandets förhistoria hamnade i bakgrunden. (Torsten Edgren)