Segerstråle, Sven

Segerstråle, Sven Gustaf (f. 9/8 1899 Borgå lk, d. 24/12 1994 Grankulla), marinbiolog, fil.dr 1939, bror till Lennart S. Han var 1929-44 lärare i biologi och geografi vid Tölö svenska samskola och 1926-69 verksam vid Finska vetenskaps- societetens vattenbiologiska laboratorium (sedan 1955 Havsforskningsinstitutets biologiska avdelning), fr.o.m. 1944 som dess chef. S. arbetade 1940-67 vid Helsingfors universitets zoologiska museum, där han 1958 utnämndes till kustos för allmänna avdelningen. Han bedrev en banbrytande forskning om Östersjöns tillblivelse, salthaltens betydelse för växt- och djurlivet samt marina arters utbredning. Särskilt betydande var hans insikt (1957), att istidsrelikterna inte har invandrat till Östersjön västerifrån, utan från ö. via de sjöar som uppdämts av inlandsisen. Han visade också, att skaldjursavlagringar inte indikerar havets nivå vid den tid de bildades, utan att de sekundärt sköljts ned till läsidan av högre platser. S. utgav vidare bl.a. en lärobok i biologi, Det underbara livet (l:a uppl. 1949, övers. t. flera spr.) och det religionsfilosofiska arbetet Elämän arvoitus (1968), som väckte debatt p.g.a. författarens anti-darwinistiska skapelsetro. Erhöll professors titel 1961. (Kristian Donner)