prästeståndet

prästeståndet, ett av stånden i Sveriges riksdag och Finlands lantdag; även sammanfattande benämning på prästerskapet.

P. hade i Finland under medeltiden genom stiftet och biskoparna i Åbo ett betydande politiskt och ekonomiskt inflytande, såväl gentemot centralmakten som i uppbyggnaden av den svenska samhällsformen i den ö. delen av riket. Detta inflytande gick delvis förlorat vid Gustav Vasas reformation. Av sina inkomster fick prästerskapet behålla endast 1/3 av tiondet, som i fortsättningen utgjorde grunden för deras avlöning. Däremot förstärktes p:s roll som företrädare för rikets finskspråkiga befolkning genom den lutherska kyrkans betoning av folkspråkets roll. När prästerna tilläts ingå äktenskap, blev prästgårdarna självklara centra för bildningslivet ute i bygderna, samtidigt som kyrkoherdarna fick en stark ledningsfunktion i de rent världsliga angelägenheterna i socknarna.

P. tog aktivt del i den politiska verksamheten inom ramen för den riksdagsinstitution med ståndsrepresentation som småningom utvecklade sig i det svenska riket. Under medeltiden hade p. i regel verkat i samråd med adeln, men efter reformationen, särskilt på 1600-t., framträdde ståndet som det ledande av de ofrälse stånden. Detta berodde närmast på att p:s rekryteringsbas förändrats; frälsesläkternas medlemmar ägnade sig numera endast i undantagsfall åt den prästerliga banan. Det kungliga enväldet inskränkte såväl p:s som de övriga ståndens makt, men under frihetstiden kom ståndet att på nytt inta en framskjuten ställning; flertalet präster tillhörde mösspartiet. Vid sidan av biskoparna fick flera medlemmar av det lägre prästerskapet, bl.a. Anders Chydenius, ett betydande inflytande över samhällsutvecklingen.

Sedan Finland anslutits till Ryssland, utfäste sig Alexander I att beakta p:s privilegier. Vid lantdagens modernisering 1869 utvidgades representationsrätten inom p. i och med att universitets- och läroverkslärarna fick utse egna ombud. De viktigaste förändringarna i p:s ställning under den liberala reformperioden föranleddes av den kommunala självstyrelsens (1865) och skolväsendets (1866) uppkomst samt av skilsmässan mellan kyrka och skola (1870). I synnerhet den sistnämnda omständigheten innebar en betydande omvälvning för prästerskapet. P:s karaktär av "det bildade ståndet" försvagades sedan akademisk bildning blivit vanligare inom de övriga stånden, men bestod dock långt in på 1800-t. P. upplöstes genom representationsreformen 1906. (G. Suolahti, Finlands prästerskap på 1600- och 1700-talen, 1927; K. Österbladh, Pappissääty Suomen valtiopäivillä, 2 bd, 1933-34; J. Cederlöf, Det finländska prästerskapets ekonomiska ställning intill sjuttonde seklet, 1934; J. Björklund, Suomen papisto 1800- luvulla, 1939; E. Murtorinne, Papisto ja esivalta 1899-1906, 1964; M. Tolonen, Suomen papiston valtiopäiväedustus vapaudenajalla, 1980; H. Mustakallio, Säätypapista kansalaiseksi, 1983; E.M. Laine, Yksimielisyys-sota- pietismi: tutkimuksia suomalaisesta papistosta yhteiskunnassa kolmikymmenvuotisesta sodasta pikkuvihaan, 1996)

Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: Main.DataConverter
ägare: Svenska folkskolans vänner
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 04.05.2009
Uppdaterat 04.05.2009