Pikis, fi. Piikkiö, församling och f.d. kommun i Egentliga Finland 15 km ö. om Åbo. Då kommunen upphörde var dess areal 90 km2 och invånarantal 7 571 (2008).
P. har prägel av bergsbygd, särskilt på den stora udde som avgränsas av Pemarfjärden i s. (delvis i Pemar). Till kommunen hör även den vidsträckta Harvarön, som skils från Pargas av ett smalt sund. Drygt 80 % av invånarna bor i tätorten P. kyrkby vid riksväg 1 och Kustbanan. Orten har bl.a. metallindustri. Av egendomar kan nämnas Buckila, som numera är museum, och Tuorla, i våra dagar ägt av Åbo universitet, som inrättat ett astronomiskt observatorium på gården. I P. arbetar vidare bl.a. en forskningsenhet som tillhör Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi och koncentrerar sig på trädgårds- och växtodling.
P. omtalas första gången i urkunderna 1331; det utgjorde prebendepastorat för den gamla Åbo akademi. Kyrkan uppfördes 1748-55 (S. Berner) av sten som delvis hämtades från Kustö slotts ruiner. Kommunen sammanslogs vid ingången av 2009 med S:t Karins stad. (T. Havia/J. Luoto/T. Manninen, Piikkiön historia, 2 bd, 1989-2004; M.A. Knaapinen, Piikkiön pitäjä, 1935; V. Teppo-Pärnä/S. Pärnä, Piikkiön kulttuuriympäristö: kotiseutukirja, 1999)
P. har prägel av bergsbygd, särskilt på den stora udde som avgränsas av Pemarfjärden i s. (delvis i Pemar). Till kommunen hör även den vidsträckta Harvarön, som skils från Pargas av ett smalt sund. Drygt 80 % av invånarna bor i tätorten P. kyrkby vid riksväg 1 och Kustbanan. Orten har bl.a. metallindustri. Av egendomar kan nämnas Buckila, som numera är museum, och Tuorla, i våra dagar ägt av Åbo universitet, som inrättat ett astronomiskt observatorium på gården. I P. arbetar vidare bl.a. en forskningsenhet som tillhör Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi och koncentrerar sig på trädgårds- och växtodling.
P. omtalas första gången i urkunderna 1331; det utgjorde prebendepastorat för den gamla Åbo akademi. Kyrkan uppfördes 1748-55 (S. Berner) av sten som delvis hämtades från Kustö slotts ruiner. Kommunen sammanslogs vid ingången av 2009 med S:t Karins stad. (T. Havia/J. Luoto/T. Manninen, Piikkiön historia, 2 bd, 1989-2004; M.A. Knaapinen, Piikkiön pitäjä, 1935; V. Teppo-Pärnä/S. Pärnä, Piikkiön kulttuuriympäristö: kotiseutukirja, 1999)