Paavali, ortodox kyrkoman (f. 28/8 1914 Pburg, d. 2/12 1988 Kuopio), borgerligt namn Yrjö P. Olmari (t. 1919 Georg Gusev). P. upptogs 1937 i Valamo klosterbrödraskap och vigdes följande år till prästmunk, varvid han fick namnet P. Under andra världskriget arbetade han bl.a. som fältpräst och organiserade evakueringen av Valamo kloster. Efter kriget var han 1948-52 tf. kantor i ortodoxa församlingen i Kuopio och biträdande biskop 1955-60.
P. utsågs 1960 till ärkebiskop för Ortodoxa kyrkosamfundet i Finland och arbetade på denna post för att stärka dess ortodoxa identitet med nedtonande av det finländska, men tog samtidigt flera steg i riktning mot autokefali. Under hans tid som ärkebiskop stiftades även den lag som gav samfundet status av folkkyrka i Finland (1969). Han gjorde vidare en insats för förnyandet av den ortodoxa kyrkomusiken. P. var därtill en framstående författare av andlig litteratur, hans ortodoxa katekes Miten uskomme (1955) som översatts till ett tiotal språk utkom 1982 i svensk översättning (Vår tro). Teol.dr h.c. 1967, 1978. (E. Karjalainen, P. legenda jo eläessään, 1973; Ollos iäti muistettu, arkkipiispamme P., 1989; J. Loima, Esipaimen siunaa: Suomen ortodoksiset piispat 1892-1988, 1999; E. Piiroinen, Samaa matkaa: P. ja minä, 2000)
P. utsågs 1960 till ärkebiskop för Ortodoxa kyrkosamfundet i Finland och arbetade på denna post för att stärka dess ortodoxa identitet med nedtonande av det finländska, men tog samtidigt flera steg i riktning mot autokefali. Under hans tid som ärkebiskop stiftades även den lag som gav samfundet status av folkkyrka i Finland (1969). Han gjorde vidare en insats för förnyandet av den ortodoxa kyrkomusiken. P. var därtill en framstående författare av andlig litteratur, hans ortodoxa katekes Miten uskomme (1955) som översatts till ett tiotal språk utkom 1982 i svensk översättning (Vår tro). Teol.dr h.c. 1967, 1978. (E. Karjalainen, P. legenda jo eläessään, 1973; Ollos iäti muistettu, arkkipiispamme P., 1989; J. Loima, Esipaimen siunaa: Suomen ortodoksiset piispat 1892-1988, 1999; E. Piiroinen, Samaa matkaa: P. ja minä, 2000)