Okkonen, Onni (f. 20/8 1886 Korpiselkä, d. 18/5 1962 Hfrs), konsthistoriker, fil.dr 1914. Okkonen var 1927-45 professor i konsthistoria vid Helsingfors universitet och 1948-56 ledamot av Finlands Akademi. Han behandlade främst italiensk renässanskonst och finländsk konst, vars utveckling han belyste i talrika arbeten, bl.a. i konstnärsmonografier över Wäinö Aaltonen (1926 o. 1944), Juho Rissanen (1927) och Akseli Gallen-Kallela (1949). Verket Suomen taiteen historia (2 bd, 1945) är en framställning av Finlands konst från stenåldern till modern tid.
Genom att skriva enkelt och medryckande bidrog Okkonen till att popularisera konsthistorien. Han hyllade en estetisk uppfattning enligt vilken högtstående konst bör vara vacker och harmonisk samt ha en förädlande inverkan på betraktaren. Han betonade den nationella finska konstens särprägel och drömde om en konst som byggde på Kalevalas diktning. Okkonen framträdde även som skönlitterär författare och målare och var i ett kvarts sekel konstkritiker vid Uusi Suomi.
Genom att skriva enkelt och medryckande bidrog Okkonen till att popularisera konsthistorien. Han hyllade en estetisk uppfattning enligt vilken högtstående konst bör vara vacker och harmonisk samt ha en förädlande inverkan på betraktaren. Han betonade den nationella finska konstens särprägel och drömde om en konst som byggde på Kalevalas diktning. Okkonen framträdde även som skönlitterär författare och målare och var i ett kvarts sekel konstkritiker vid Uusi Suomi.