Muona, Toini Irene (f. 19/11 1904 Hfrs, d. 23/6 1987 Hfrs), keramiker. M. studerade 1923-26 vid Centralskolan för konstflit, avdelningen för modellritning, och fortsatte 1926-32 med keramikstudier. Hon arbetade 1931-70 på konstavdelningen hos Arabia. Efter försök med dekorativt måleri på fajans övergick M. till stengods. Inspirerad av naturformer och äldre keramik skapade hon en personlig stil, som utmärks av spontanitet och känsla för det monumentala. Hennes glasyrer har en rätt begränsad färgskala, ofta oxblod, men är ofta nog så dramatiska.
M. var en sökande natur, som ständigt experimenterade med djärva tekniker och konstnärliga metoder. Hon drejade ofta sina kärl själv; kända blev bl.a. hennes höga, smala och nästan vingliga vaser. Vid sidan av sina drejade produkter gjorde M. också mera geometriska, gjutna former med ljusa eller helt svarta glasyrer. Hon fick uppleva den tid då den finländska konstindustrin blev ett internationellt begrepp. Hennes egna framgångar uteblev inte, och hon kom med åren att bli den finländska keramikkonstens Grande Dame. Vid världsutställningen i Bryssel 1935 belönades hon med guldmedalj, i Paris 1937 med guld- och silvermedalj, i Cannes med silvermedalj 1955, Pro Arte Utili i Faenza 1955 och finska statens konstindustripris 1970. M. var den första konstnären vid Arabia som genomgått Centralskolan för konstflit. Hon fick helt ägna sig åt sina unika arbeten och var inte tvungen att befatta sig med det serieproducerade porslinet. Toini Muonas gata och Toini Muonas gård infördes 1998 som namn i det nya bostadsområdet vid Arabiastranden i Hfrs. En utställning av M:s och Gunnel Nymans konst hölls på Retretti i Punkaharju 2002 (katalog med text av H. Kalha). (Taidekeramiikka Suomessa, red. Å. Hellman, 2004) (Bengt von Bonsdorff)
M. var en sökande natur, som ständigt experimenterade med djärva tekniker och konstnärliga metoder. Hon drejade ofta sina kärl själv; kända blev bl.a. hennes höga, smala och nästan vingliga vaser. Vid sidan av sina drejade produkter gjorde M. också mera geometriska, gjutna former med ljusa eller helt svarta glasyrer. Hon fick uppleva den tid då den finländska konstindustrin blev ett internationellt begrepp. Hennes egna framgångar uteblev inte, och hon kom med åren att bli den finländska keramikkonstens Grande Dame. Vid världsutställningen i Bryssel 1935 belönades hon med guldmedalj, i Paris 1937 med guld- och silvermedalj, i Cannes med silvermedalj 1955, Pro Arte Utili i Faenza 1955 och finska statens konstindustripris 1970. M. var den första konstnären vid Arabia som genomgått Centralskolan för konstflit. Hon fick helt ägna sig åt sina unika arbeten och var inte tvungen att befatta sig med det serieproducerade porslinet. Toini Muonas gata och Toini Muonas gård infördes 1998 som namn i det nya bostadsområdet vid Arabiastranden i Hfrs. En utställning av M:s och Gunnel Nymans konst hölls på Retretti i Punkaharju 2002 (katalog med text av H. Kalha). (Taidekeramiikka Suomessa, red. Å. Hellman, 2004) (Bengt von Bonsdorff)
Muona, Toini. Hade mot slutet av 1960-t. en nyskapande, kreativ period, då hon formgav bl.a. denna skål (1969). Hennes verk blev märkbart förenklade och de var ofta geometriska till formen. Inflytandet från op-konst var tydligt i färgerna på produkterna. Foto: Designmuseet, A. Halas.