Lybeck, Marita (f. 26/8 1906 Hfrs, d. 20/3 1990 Grankulla), keramiker. Lybeck studerade på 1920-talet vid teckningslärar- och textillinjen vid Centralskolan för konstflit och vid keramikavdelningen 1931; studerade också vid Académie Colarossi i Paris 1926. Hon blev känd som keramiker och återupptäckare av rödleran som material. Hennes design var ett exempel på den begränsade serieproduktionens möjligheter inom keramiken. Lybeck knöts i mitten av 1930-talet till Aino Aalto och Artek och fick en beställning på restaurang Savoys inredning i form av terrasskrukor, fruktfat och terriner (av vilka ett urval ställdes ut på världsutställningen i Paris 1937). Keramiken som Lybeck tillverkade för Artek brändes i Kera Oy:s ugnar nära hennes bostad i Grankulla. Hon stod på 1930-talet också bakom en stor del av Arteks inredningstyger, främst möbeltyger och mattor, men även några gobelänger.
Lybecks keramikproduktion i rödlera startade i större skala under namnet Emmel i hennes egen verkstad i mitten av 1940- talet, och tillverkningen av praktiska och stapelbara produkter kulminerade på 1950-talet. Hennes praktiska och vackra vardagsvara kom senare att bli modellbildande för industriellt massproducerade föremål. Efter att i slutet av 1950-talet ha övergått till Kera Oy (konstnärlig ledare 1957-59) blev den s.k. Kotoserien Lybecks viktigaste produkt, innan fabriken upphörde med sin verksamhet 1959. Lybeck kallades 1962 att leda Stockmanns konstindustriavdelning. Hon erhöll silvermedalj vid triennalen i Milano 1954. En utställning - Form och funktion - av Lybecks keramikkonst hölls 1996 i Kabelfabriken. Hon var gift med målaren Nils Lybeck och syster till kritikern-författaren Nils-Gustav Hahl. (H. Kalha, M.L., 1996; Taidekeramiikka Suomessa, red. Å. Hellman, 2004) (Bengt von Bonsdorff)
Lybecks keramikproduktion i rödlera startade i större skala under namnet Emmel i hennes egen verkstad i mitten av 1940- talet, och tillverkningen av praktiska och stapelbara produkter kulminerade på 1950-talet. Hennes praktiska och vackra vardagsvara kom senare att bli modellbildande för industriellt massproducerade föremål. Efter att i slutet av 1950-talet ha övergått till Kera Oy (konstnärlig ledare 1957-59) blev den s.k. Kotoserien Lybecks viktigaste produkt, innan fabriken upphörde med sin verksamhet 1959. Lybeck kallades 1962 att leda Stockmanns konstindustriavdelning. Hon erhöll silvermedalj vid triennalen i Milano 1954. En utställning - Form och funktion - av Lybecks keramikkonst hölls 1996 i Kabelfabriken. Hon var gift med målaren Nils Lybeck och syster till kritikern-författaren Nils-Gustav Hahl. (H. Kalha, M.L., 1996; Taidekeramiikka Suomessa, red. Å. Hellman, 2004) (Bengt von Bonsdorff)