Laurila, (K. S.)

Laurila, Kaarle Sanfrid (K. S.) (f. 1/6 1876 Kalajoki, d. 15/9 1947 Hfrs), estetiker, fil.dr 1907. Laurila blev 1910 docent i konstfilosofi vid Helsingfors universitet och var 1929-46 e.o. professor i ämnet. Han uppehöll sig gärna kring förhållandet mellan konst och moral och ansåg att konsten bör vara moralisk. Bland Laurilas estetiska arbeten märks avhandlingen Versuch einer Stellungsnahme zu den Hauptfragen der Kunstphilosophie (1903), som även rönte internationell uppmärksamhet. I den utvecklade han sin tolstojanska konstsyn som han han kallade emotionell konstteori. Han vidareutvecklade sin teori i Estetiikan peruskysymyksiä (2 bd, 1918-19, omarb. uppl. 1947) och Ästhetische Streitfragen (1934). Laurila behandlade även litterära, politiska och religiösa ämnen samt tog aktivt del i samhällsdebatten. I sina senare arbeten framträdde han som en försvarare av en konservativ högersinnad estetik. Av hans litteraturhistoriska arbeten kan nämnas Ett skede i en evig kamp: striden mellan Runeberg och Stenbäck i historisk belysning (1937). Laurila var en temperamentsfull och stridbar person som inte sällan framförde sina åsikter i tillspetsade formuleringar.