Lamberg, Bror-Axel (född 1/3 1923 Helsingfors, död 4/5 2014), läkare, med.o.kir.dr 1953, specialist i invärtes sjukdomar 1955, i inre sekretoriska sjukdomar 1960 och i endokrinologi 1979. Lamberg tjänstgjorde 1952-59 vid IV med. kliniken vid Helsingfors universitet och Maria sjukhus samt 1960-65 vid HUCS I med. klinik. Han var 1957-65 docent och 1965-70 bitr. professor samt 1971-89 e.o. personlig professor i endokrinologi vid Helsingfors universitet. Han var en av Minervastiftelsens grundare, chef för dess laboratorium 1959-1971 och dess ordförande 1985-96; ordförande i Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse 1979-93.
Lamberg är internationellt känd för sin forskning kring sköldkörtelns sjukdomar och fysiologi samt endemisk struma särskilt i Finland, en av nuklearmedicinens banbrytare i Finland. Han har publicerat läroböcker över sköldkörtelns sjukdomar och artiklar rörande strumans historia samt verken Struma, jod och jodbrist från antiken till nutid (1998) och Kupukaula on jo menneisyyttä, struuman historia Suomessa (2003). Erhöll Matti Äyräpää-priset 1979.
Lamberg är internationellt känd för sin forskning kring sköldkörtelns sjukdomar och fysiologi samt endemisk struma särskilt i Finland, en av nuklearmedicinens banbrytare i Finland. Han har publicerat läroböcker över sköldkörtelns sjukdomar och artiklar rörande strumans historia samt verken Struma, jod och jodbrist från antiken till nutid (1998) och Kupukaula on jo menneisyyttä, struuman historia Suomessa (2003). Erhöll Matti Äyräpää-priset 1979.