kriminalpolitik är beslutsfattande gällande kriminalitet, brott och gärningsmän. En kriminalpolitisk undersökning är en undersökning som berör det här beslutsfattandet. Närliggande begrepp är kriminologi, som innebär forskning kring brott och brottslighet som ett samhälleligt fenomen, och kriminalistik, som är polisens lära om brottsutredning.
Grunderna och ramarna för k. definieras i lagstiftningen. Under senare år har de mest betydelsefulla lagstiftningsinitiativen varit helhetsförnyelsen av strafflagen och fängelsestraffet. I.o.m. dessa förnyelser har strafflagen och bestraffningssystemet från 1889 slutligen blivit historia.
I praktiken verkställs k. av rättsväsendet. De centrala myndigheterna för behandling av brottmål är polisen, åklagarna samt domstolarna. Brottspåföljdsmyndigheten, under vilket kriminalvårdsväsendet och fångvårdsväsendet hör, ansvarar för verkställigheten av bestraffningar.
Statsrådets kriminalpolitiska målsättningar presenteras i programmet för den inre säkerheten. Målet är att Finland före 2015 skall vara Europas tryggaste land. Programmet för den inre säkerheten strävar efter att effektivera det brottsförebyggande arbetet samt att minska speciellt vålds-, narkotika-, ekonomisk- samt återfallsbrottslighet. Programmet för den inre säkerheten återspeglar finländsk k:s förändring inom ett längre tidsperspektiv. Tyngdpunkten har förskjutits från repression till prevention, d.v.s. från bestraffning till förebyggande av brott.
Kriminalitet föds som en samverkan av många olika faktorer. Problem i barndomen eller i skolgången, dålig position på arbetsmarknaden, arbetslöshet, svårigheter att tjäna sitt levebröd, rusproblem, svag social anpassning och sjukdomar är centrala faktorer när brottsproblemen ackumuleras. Eftersom en förutsättning för social trygghet är den inre säkerheten, bör man effektivera all verksamhet som förebygger social utslagning och som förbättrar levnadsförhållandena. Detta gör det möjligt att skära ned antalet personer som drivs till kriminalitet och råkar i en brottsspiral.
I Finland verkar sedan 1981 HEUNI, Europeiska institutet för kriminalpolitik verksamt i anslutning till Förenta Nationerna (tidigare Helsingfors kriminalpolitiska institut verksamt i anslutning till FN). HEUNI utgör den europeiska länken i ett nätverk som arbetar för att på ett internationellt plan utbyta information om brottsförebyggande och -kontroll. HEUNI har sitt huvudsäte i Hfrs, och det administrativa och ekonomiska ansvaret delas av Finlands regering och FN.
Ett viktigt debattforum för kriminalpolitiska reformer är Kriminalistföreningen i Finland (Suomen kriminalistiyhdistys, gr. 1934), som lägger fram relevanta förslag och initiativ samt befrämjar publiceringen av forskning på området. Medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation. (Jussi Pajuoja)
Grunderna och ramarna för k. definieras i lagstiftningen. Under senare år har de mest betydelsefulla lagstiftningsinitiativen varit helhetsförnyelsen av strafflagen och fängelsestraffet. I.o.m. dessa förnyelser har strafflagen och bestraffningssystemet från 1889 slutligen blivit historia.
I praktiken verkställs k. av rättsväsendet. De centrala myndigheterna för behandling av brottmål är polisen, åklagarna samt domstolarna. Brottspåföljdsmyndigheten, under vilket kriminalvårdsväsendet och fångvårdsväsendet hör, ansvarar för verkställigheten av bestraffningar.
Statsrådets kriminalpolitiska målsättningar presenteras i programmet för den inre säkerheten. Målet är att Finland före 2015 skall vara Europas tryggaste land. Programmet för den inre säkerheten strävar efter att effektivera det brottsförebyggande arbetet samt att minska speciellt vålds-, narkotika-, ekonomisk- samt återfallsbrottslighet. Programmet för den inre säkerheten återspeglar finländsk k:s förändring inom ett längre tidsperspektiv. Tyngdpunkten har förskjutits från repression till prevention, d.v.s. från bestraffning till förebyggande av brott.
Kriminalitet föds som en samverkan av många olika faktorer. Problem i barndomen eller i skolgången, dålig position på arbetsmarknaden, arbetslöshet, svårigheter att tjäna sitt levebröd, rusproblem, svag social anpassning och sjukdomar är centrala faktorer när brottsproblemen ackumuleras. Eftersom en förutsättning för social trygghet är den inre säkerheten, bör man effektivera all verksamhet som förebygger social utslagning och som förbättrar levnadsförhållandena. Detta gör det möjligt att skära ned antalet personer som drivs till kriminalitet och råkar i en brottsspiral.
I Finland verkar sedan 1981 HEUNI, Europeiska institutet för kriminalpolitik verksamt i anslutning till Förenta Nationerna (tidigare Helsingfors kriminalpolitiska institut verksamt i anslutning till FN). HEUNI utgör den europeiska länken i ett nätverk som arbetar för att på ett internationellt plan utbyta information om brottsförebyggande och -kontroll. HEUNI har sitt huvudsäte i Hfrs, och det administrativa och ekonomiska ansvaret delas av Finlands regering och FN.
Ett viktigt debattforum för kriminalpolitiska reformer är Kriminalistföreningen i Finland (Suomen kriminalistiyhdistys, gr. 1934), som lägger fram relevanta förslag och initiativ samt befrämjar publiceringen av forskning på området. Medlemsorganisation i Vetenskapliga samfundens delegation. (Jussi Pajuoja)