Ignatius, Karl Emil Ferdinand (f. 27/10 1837 Björneborg, d. 11/9 1909 Hfrs), historiker och statistiker, fil.dr 1864, far till Hannes Ignatius. Han blev 1865 docent i nordisk historia och Finlands statistik i Hfrs och anställdes vid den nyinrättade statistiska byrån, vars föreståndare han blev 1870. I början av 1880-talet omorganiserade Ignatius byrån till statistisk centralbyrå. Han tillhörde sedan studentåren det finska partiet och stod personligen dess ledare G.Z. Yrjö-Koskinen nära. Som senator och chef för kammarexpeditionen 1885-90 (innehade denna post även 1905-08) verkade Ignatius i dennes anda bl.a. för att kronoskogarna skulle upplåtas till nyodling, vilket väckte stark kritik bland hans politiska motståndare. Under intryck av förryskningspolitiken anslöt han sig senare till de konstitutionella och räknades efter sekelskiftet som en av det ungfinska partiets ledare. Tillhörde den ungfinska senaten efter storstrejken. Ignatius var även en flitig vetenskaplig skriftställare; bland hans arbeten märks Bidrag till södra Österbottens äldre historia (1861).
Söner till honom var utom militären Hannes Ignatius, jur.dr (1900) Kaarlo Ignatius (1869-1942), som 1923-27 var hovrättspresident i Vasa, och ämbetsmannen, viceh. (1899) Gustaf Ignatius (1873-1949), som 1918-40 var landshövding i Kuopio län och 1925-26 inrikesminister.
Söner till honom var utom militären Hannes Ignatius, jur.dr (1900) Kaarlo Ignatius (1869-1942), som 1923-27 var hovrättspresident i Vasa, och ämbetsmannen, viceh. (1899) Gustaf Ignatius (1873-1949), som 1918-40 var landshövding i Kuopio län och 1925-26 inrikesminister.