Helanen, Vilho Veikko Päiviö (f. 24/11 1899 Uleåborg, d. 8/6 1952 Frankfurt a. M.), försäkringstjänsteman och författare, fil.dr 1940. H. var 1922-41 direktionssekreterare i försäkringsbolaget Salama. Han intog under mellankrigstiden en bemärkt ställning i studentpolitiken som en av de ledande männen i AKS (ordf. 1936-44), vars starkt antikommunistiska linje han utformade under det sista skedet av organisationens existens. 1939 grundade han propagandaorganisationen Maan turva och efter vinterkriget det kortvariga Nouseva Suomi, som var avsett att bli en bred samlingsrörelse för alla fosterländskt sinnade personer. Den äktfinske och som en lysande talare kände H. bereddes en möjlighet att bygga upp sitt drömda Stor-Finland då han sommaren 1941 fick i uppdrag att planera militärförvaltningen av Östkarelen, vid vars stab han senare fick en befattning som chef för den profinska propagandan.
H., som även tillhörde Lapporörelsens och IKL:s ledning, engagerade sig alltsedan sitt deltagande i estniska frihetskriget 1919 intensivt i brödrafolkets angelägenheter och arresterades 1934 i Tallinn samt förklarades som persona non grata. Han återkom dock till den estniska huvudstaden 1943-44, först som organisatör av den stora krigstida överföringen av ingermanländare till Finland. I augusti 1944 utarbetade han en promemoria över en motståndsrörelse i Finland, som skulle inrättas i händelse av en sovjetisk ockupation, och föredrog uppenbarligen att efter vapenstilleståndet en månad senare bege sig till Tyskland, varifrån han dock snart återvände. Tyskarna hade planerat att insätta honom som ledare för en egen motståndsrörelse i Finland, planer som skisserades upp inom ramen för det s.k. Sonderkommando Nord.
H. dömdes 1950 av Högsta domstolen till sex års tukthus för landsförräderi (samröre med tyskarna efter vapenstilleståndet), men benådades av president Paasikivi 1951. Han utgav bl.a. ett arbete om den finländska insatsen i estniska frihetskriget, Suomalaiset Viron vapaussodassa (1921), och gjorde sig efter kriget känd som författare av detektivromaner. (Etelän tien kulkija: V. H. 1899-1952, red. H. Roiko-Jokela/H. Seppänen, 1997)
H., som även tillhörde Lapporörelsens och IKL:s ledning, engagerade sig alltsedan sitt deltagande i estniska frihetskriget 1919 intensivt i brödrafolkets angelägenheter och arresterades 1934 i Tallinn samt förklarades som persona non grata. Han återkom dock till den estniska huvudstaden 1943-44, först som organisatör av den stora krigstida överföringen av ingermanländare till Finland. I augusti 1944 utarbetade han en promemoria över en motståndsrörelse i Finland, som skulle inrättas i händelse av en sovjetisk ockupation, och föredrog uppenbarligen att efter vapenstilleståndet en månad senare bege sig till Tyskland, varifrån han dock snart återvände. Tyskarna hade planerat att insätta honom som ledare för en egen motståndsrörelse i Finland, planer som skisserades upp inom ramen för det s.k. Sonderkommando Nord.
H. dömdes 1950 av Högsta domstolen till sex års tukthus för landsförräderi (samröre med tyskarna efter vapenstilleståndet), men benådades av president Paasikivi 1951. Han utgav bl.a. ett arbete om den finländska insatsen i estniska frihetskriget, Suomalaiset Viron vapaussodassa (1921), och gjorde sig efter kriget känd som författare av detektivromaner. (Etelän tien kulkija: V. H. 1899-1952, red. H. Roiko-Jokela/H. Seppänen, 1997)
Helanen, Vilho. Han var en inflytelserik person i den s.k. första republiken, men efter 1944 stod de värden han representerade inte högt i kurs. Foto: Museiverket.