geografi. Som akademisk vetenskap infördes g. i landet på 1850-t., då e.o. professorn i Finlands historia, Z. Topelius, föreläste om Finlands g. vid sidan av sitt egentliga undervisningsämne. Landets förste docent i g. var Ragnar Hult (från 1890). Den första ordinarie professuren i ämnet inrättades 1912 i Hfrs och innehades av J.E. Rosberg (e.o. professor i g. från 1902). Professurer i g. finns numera även vid universiteten i Åbo, Uleåborg och Joensuu. Den enda svenskspråkiga professuren i g. finns vid Helsinfors universitet. Dessutom finns professurer i regionalvetenskap vid universiteten i Tfrs och Vasa samt i ekonomisk geografi vid de finska handelshögskolorna i Hfrs och Åbo. G. ingår i läroplanerna för såväl den grundläggande utbildningen som gymnasiet.
Bland finländska geografer märks (utom de ovan nämnda) Väinö Auer (expeditioner till Eldslandet), J.G. Granö (metodolog, Asienexpert), Iivari Leiviskä (geomorfolog), Kaarlo Hilden (kulturgeograf), Väinö Tanner (geomorfolog), Ilmari Hustich (biogeograf och kulturgeograf) och Leo Aario (1906-98, biogeograf och kulturgeograf). Geografiska sällskapet i Finland (Suomen maantieteellinen seura), Hfrs, bildades 1921 genom sammanslagning av Sällskapet för Finlands geografi (gr. 1888) och Geografiska föreningen i Finland (gr. 1887). Sällskapet, som har till uppgift att befordra och utföra geografisk forskning och att främja intresset för g., publicerar tidskrifterna Fennia (gr. 1889) och Terra (från s.å.), Atlas över Finland (hittills i 6 uppl.; 1899, världens första nationalatlas, 1910, 1925, 1960, 1972-94 och 1999, kartor) och Suomen maantieteen käsikirja (1936, nyuppl. 1951). Sällskapet utrustade Väinö Auers expedition till Eldslandet 1928-29 och bedrev Petsamoforskning under tiden mellan de båda världskrigen. Sällskapet instiftade 1941 den gyllene Fenniaförtjänstmedaljen, som hittills tilldelats Gustaf Mannerheim, J.G. Granö, Väinö Auer och Kalevi Rikkinen.