fiskeriorganisationer och -administration. Den högsta tillsynen över fisket i Finland handhas av jord- och skogsbruksministeriet, där fiskerifrågorna sköts vid avdelningen för jakt och fiske. Det åländska fisket administreras av Ålands landskapsstyrelses fiskeribyrå.
Den regionala fiskeriförvaltningen handhas av fiskerienheterna vid närings-, trafik och miljöcentralerna (de s.k. ELY-centralerna) som inledde sin verksamhet 1.1.2010. Den statliga fiskeriforskningen sker vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.
Fiskeripolitiken i Finland är en del av EU:s gemensamma fiskeripolitik, vilket bl.a. medför begränsningar av fisket efter fiskarterna sill/strömming, vassbuk, torsk och lax. Inom ramen för EU:s strukturpolitik kan fisket ta del av vissa stödformer.
Centralorganisation för fiskerirådgivningen i Finland är Centralförbundet för fiskerihushållning (Kalatalouden keskusliitto), gr. 1891, som till 1979 hette Fiskeriföreningen i Finland (Suomen kalastusyhdistys). Till centralförbundet, som i huvudsak handhar rådgivningen till vattenägare och yrkesfiskare, är anslutna 6 regionala fiskarförbund (4 svenskspr., 2 finskspr.) och 15 fiskerihushållningscentraler (finskspr.) samt 4 övriga regionala organisationer. De landskapsvis organiserade fiskarförbunden har som medlemmar lokala fiskargillen, d.v.s. sammanslutningar av yrkesfiskare vid kusten. De regionala fiskerihushållningscentralerna har som medlemmar dels sammanslutningar av vattenägare, s.k. delägarlag, dels lokala organisationer och sammanslutningar för fiske och fiskevård. Det sammanlagda antalet medlemmar i lokala fiskarorganisationer och delägare i vattenägarnas delägarlag vilka är anslutna till Centralförbundet uppgick 2003 till 673 000.
Centralförbundet för fiskerihushållning ger ut tidskrifterna Suomen Kalastuslehti (gr. 1892), Fiskeritidskrift för Finland (gr. 1892) och Kalastaja (gr. 1977). De finlandssvenska fiskarförbunden ger tillsammans ut tidskriften Fiskarposten (gr. 1985).
I landets sex regionala fiskeriförsäkringsföreningar kan yrkesfiskarna vid kusten teckna försäkringar för skador på båtar och redskap.
Finlands fritidsfiskares centralförbund är uppbyggd av fritidsfiskets lokala och regionala organisationer. Förbundet ger ut tidningen Kalamies.
Fritidsfiskets intressen bevakas därtill av organisationen Suomen metsästäjä- ja kalastajaliitto med säte i Tfrs. Suomen urheilukalastajain liitto är en sammanslutning för sportfiskare. Fiskerimuseiföreningen (Kalastusmuseoyhdistys), Hfrs, gr.1983, arbetar för fiskerimuseiverksamheten.
Yrkesfiskarnas intressen bevakas av Finlands yrkesfiskarförbund (Suomen ammattikalastajaliitto), Hfrs, gr. 1980. Därförinnan handhades fiskets intressebevakning bl.a. av Finlands sjömansunion (sjömän). På Åland är yrkesfiskarna organiserade i organisationen Ålands fiskare, gr. 1956.
Egna organisationer har också fiskerikonsulenterna (Kalamiehet r.y., Hfrs, gr. 1938), fiskodlarna och fiskhandlarna.
Fiskeristiftelsen (Kalataloussäätiö), som bildades 1948 med uppgift att uppgöra fiskevårds- och fiskodlingsprojekt, utvecklades till en forsknings- och projekteringsanstalt för hela landet, bl.a. för att undersöka verkningarna på fiskbestånden av damm- och kraftverksbyggen samt vattenföroreningar, och med fiskodling och försöksverksamhet i anslutning härtill på programmet. Stiftelsen lades ned 1982.(T.H. Järvi, Fiskeriföreningen i Finland 1891-1941, 1942; M. Myllylä/R. Kostiainen/G. Lundqvist, Centralförbundet för fiskerihushållning: fiskerirådgivning i 100 år, 1991; G. Bergman, 30 år i nordiska fiskeriets kontaktnät, 1994)
Den regionala fiskeriförvaltningen handhas av fiskerienheterna vid närings-, trafik och miljöcentralerna (de s.k. ELY-centralerna) som inledde sin verksamhet 1.1.2010. Den statliga fiskeriforskningen sker vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.
Fiskeripolitiken i Finland är en del av EU:s gemensamma fiskeripolitik, vilket bl.a. medför begränsningar av fisket efter fiskarterna sill/strömming, vassbuk, torsk och lax. Inom ramen för EU:s strukturpolitik kan fisket ta del av vissa stödformer.
Centralorganisation för fiskerirådgivningen i Finland är Centralförbundet för fiskerihushållning (Kalatalouden keskusliitto), gr. 1891, som till 1979 hette Fiskeriföreningen i Finland (Suomen kalastusyhdistys). Till centralförbundet, som i huvudsak handhar rådgivningen till vattenägare och yrkesfiskare, är anslutna 6 regionala fiskarförbund (4 svenskspr., 2 finskspr.) och 15 fiskerihushållningscentraler (finskspr.) samt 4 övriga regionala organisationer. De landskapsvis organiserade fiskarförbunden har som medlemmar lokala fiskargillen, d.v.s. sammanslutningar av yrkesfiskare vid kusten. De regionala fiskerihushållningscentralerna har som medlemmar dels sammanslutningar av vattenägare, s.k. delägarlag, dels lokala organisationer och sammanslutningar för fiske och fiskevård. Det sammanlagda antalet medlemmar i lokala fiskarorganisationer och delägare i vattenägarnas delägarlag vilka är anslutna till Centralförbundet uppgick 2003 till 673 000.
Centralförbundet för fiskerihushållning ger ut tidskrifterna Suomen Kalastuslehti (gr. 1892), Fiskeritidskrift för Finland (gr. 1892) och Kalastaja (gr. 1977). De finlandssvenska fiskarförbunden ger tillsammans ut tidskriften Fiskarposten (gr. 1985).
I landets sex regionala fiskeriförsäkringsföreningar kan yrkesfiskarna vid kusten teckna försäkringar för skador på båtar och redskap.
Finlands fritidsfiskares centralförbund är uppbyggd av fritidsfiskets lokala och regionala organisationer. Förbundet ger ut tidningen Kalamies.
Fritidsfiskets intressen bevakas därtill av organisationen Suomen metsästäjä- ja kalastajaliitto med säte i Tfrs. Suomen urheilukalastajain liitto är en sammanslutning för sportfiskare. Fiskerimuseiföreningen (Kalastusmuseoyhdistys), Hfrs, gr.1983, arbetar för fiskerimuseiverksamheten.
Yrkesfiskarnas intressen bevakas av Finlands yrkesfiskarförbund (Suomen ammattikalastajaliitto), Hfrs, gr. 1980. Därförinnan handhades fiskets intressebevakning bl.a. av Finlands sjömansunion (sjömän). På Åland är yrkesfiskarna organiserade i organisationen Ålands fiskare, gr. 1956.
Egna organisationer har också fiskerikonsulenterna (Kalamiehet r.y., Hfrs, gr. 1938), fiskodlarna och fiskhandlarna.
Fiskeristiftelsen (Kalataloussäätiö), som bildades 1948 med uppgift att uppgöra fiskevårds- och fiskodlingsprojekt, utvecklades till en forsknings- och projekteringsanstalt för hela landet, bl.a. för att undersöka verkningarna på fiskbestånden av damm- och kraftverksbyggen samt vattenföroreningar, och med fiskodling och försöksverksamhet i anslutning härtill på programmet. Stiftelsen lades ned 1982.(T.H. Järvi, Fiskeriföreningen i Finland 1891-1941, 1942; M. Myllylä/R. Kostiainen/G. Lundqvist, Centralförbundet för fiskerihushållning: fiskerirådgivning i 100 år, 1991; G. Bergman, 30 år i nordiska fiskeriets kontaktnät, 1994)