Dalbo, Gabriel Viktor (f. 24/8 1883 Pörtom, d. 8/3 1957 Vasa), målare. D. kom från ett fattigt hem och utbildade sig först till folkskollärare vid seminariet i Nykarleby 1902-06 och undervisade i Kvevlax 1906-07. I yngre år arbetade D. även i en yrkesmålarverkstad i Pörtom, men genomgick 1907-09 Finska konstföreningens ritskola och studerade vid sidan därav i Svenska teaterns elevskola och uppträdde på Åbo svenska teater 1909.
D. deltog första gången i en konstutställning 1910, och efter en resa till Tyskland 1912 för teaterstudier övergick han helt till måleriet. Efter misslyckade försök på detta område öppnade D. en antikvitetshandel i Hfrs och förstörde sina äldre målningar. Under nya studieresor till kontinenten fick han impulser av de stora mästarna Cézanne, Gauguin och Degas och började på 1930-t. åter måla. D. utvecklades till en framstående ljusmålare, som undvek grälla kontraster och höll sig till lugna, mjuka färger. Han målade helst stilleben, men även många landskap och figurbilder ingår i hans produktion, av vilken en stor del 1986 skänktes till Närpes kommun. En utställning av Gunvor och Birger Grannas samling av D:s konst visades i Österbottens museum 1983 och en annan senare i Amos Andersons konstmuseum 1997. (Bengt von Bonsdorff)
D. deltog första gången i en konstutställning 1910, och efter en resa till Tyskland 1912 för teaterstudier övergick han helt till måleriet. Efter misslyckade försök på detta område öppnade D. en antikvitetshandel i Hfrs och förstörde sina äldre målningar. Under nya studieresor till kontinenten fick han impulser av de stora mästarna Cézanne, Gauguin och Degas och började på 1930-t. åter måla. D. utvecklades till en framstående ljusmålare, som undvek grälla kontraster och höll sig till lugna, mjuka färger. Han målade helst stilleben, men även många landskap och figurbilder ingår i hans produktion, av vilken en stor del 1986 skänktes till Närpes kommun. En utställning av Gunvor och Birger Grannas samling av D:s konst visades i Österbottens museum 1983 och en annan senare i Amos Andersons konstmuseum 1997. (Bengt von Bonsdorff)