bageriindustri. I Finland utövades bagaryrket före industrialismens genombrott av s.k. sockerbagare, som hade specialiserat sig på tillverkning av konditorivaror, medan framställningen av matbröd omhänderhades av hushållen och sjömans-, soldat- o. a. änkor. I städerna uppstod de första storbagerierna i slutet av 1800-t. År 1908 stiftades en lag om arbetet i bagerier, som samtidigt var den första lagen om åttatimmarsdag i landet. Det stipulerades länge om förbud mot arbete före kl. 5 om morgonen, vilket ledde till talrika överträdelser och till att stadgandet avlägsnades i den gällande lagen av 1983.
Industrialiseringen i branschen, som påskyndades av övergången från självhushållning till penninghushållning, tog fart i början av 1900-talet, trots att man då i stor utsträckning var hänvisad till att importera mjöl. Ytterligare fart åt utvecklingen på området gav den minskande produktionen av hembakt bröd och de principer beträffande arbetskraftens utnyttjande som senare blev rådande såväl i städerna som på landsbygden. Små familjeägda bagerier spelade tidigare en framträdande roll, men på 1960-talet inleddes en utveckling mot större enheter vars produkter distribueras över vidsträckta områden. Trots detta är flertalet bagerier fortfarande små med mindre än 50 anställda.
Antalet bageriföretag i Finland var 2000 ca ettusen; de sysselsatte ca 7 500 personer. År 2008 fanns det i landet 749 företag inom bageriindustrin. Av dessa hade 717 mindre än 50 anställda. Störst i branschen är Fazer och Vaasan & Vaasan Oy, vilka bägge har ett 20-tal bagerier på olika håll i landet. Även den kooperativa kedjan SOK bedriver en betydande bagerirörelse. Till Finlands bagareförbund (Suomen leipuriliitto, Hfrs), de privatägda bageriernas branschsammanslutning (gr. 1900), hörde 2000 ca 370 bagerier som sysselsatte omkring 6 000 personer. 2008 hörde 304 företag till bagareförbundet. Knäckebröds- och kextillverkningen hade år 2000 ca 1 000 anst. Se även bröd. (M. Talvia, Suomen leipuriliitto 1900-50, 1950)
Industrialiseringen i branschen, som påskyndades av övergången från självhushållning till penninghushållning, tog fart i början av 1900-talet, trots att man då i stor utsträckning var hänvisad till att importera mjöl. Ytterligare fart åt utvecklingen på området gav den minskande produktionen av hembakt bröd och de principer beträffande arbetskraftens utnyttjande som senare blev rådande såväl i städerna som på landsbygden. Små familjeägda bagerier spelade tidigare en framträdande roll, men på 1960-talet inleddes en utveckling mot större enheter vars produkter distribueras över vidsträckta områden. Trots detta är flertalet bagerier fortfarande små med mindre än 50 anställda.
Antalet bageriföretag i Finland var 2000 ca ettusen; de sysselsatte ca 7 500 personer. År 2008 fanns det i landet 749 företag inom bageriindustrin. Av dessa hade 717 mindre än 50 anställda. Störst i branschen är Fazer och Vaasan & Vaasan Oy, vilka bägge har ett 20-tal bagerier på olika håll i landet. Även den kooperativa kedjan SOK bedriver en betydande bagerirörelse. Till Finlands bagareförbund (Suomen leipuriliitto, Hfrs), de privatägda bageriernas branschsammanslutning (gr. 1900), hörde 2000 ca 370 bagerier som sysselsatte omkring 6 000 personer. 2008 hörde 304 företag till bagareförbundet. Knäckebröds- och kextillverkningen hade år 2000 ca 1 000 anst. Se även bröd. (M. Talvia, Suomen leipuriliitto 1900-50, 1950)