Ingman, Lauri

Ingman, Lauri Johannes (f. 30/6 1868 Östermark, d. 25/10 1934 Åbo), ärkebiskop och politiker, teol.dr 1907, brorson till A.W Ingman. Han var 1916-30 professor i praktisk teologi vid Helsingfors universitet och utsågs sistnämnda år till ärkebiskop. Ingman var dock mer politiker än kyrkoman. Han satt i lantdagen 1907-19 och i riksdagen 1922-29; vicetalman 1913-14 och 1917-18, talman 1918. Efter storstrejken 1905 tillhörde han gammalfinska partiets ledargarnityr och var fr.o.m. 1913 dess tongivande kraft. Under författningsstriden 1918 var Ingman något av en frontfigur för monarkisterna. Som statsminister 1918-19 förde han tillsammans med riksföreståndaren Mannerheim en ententevänlig politik.

Ingman var samlingspartiets verklige ledare under förra delen av 1920-talet och vid sidan av Kyösti Kallio landets inflytelserikaste politiker. Han var statsminister på nytt 1924-25 och undervisningsminister 1920-21, 1924-25 (samtidigt statsminister), 1925-26 samt 1928-29. Den realpolitiskt inriktade Ingman hade en moderat inställning när det gällde östpolitiken (han var en av Dorpatfredens arkitekter) och språkfrågan; bl.a. p.g.a. den sistnämnda blev hans relationer till det egna partiet svalare i slutet av 1920-talet. Motsatte sig de högerextremistiska tendenser som började dyka upp vid denna tid. (Kaksi piispaa, 1935; V. Vares, Konservatiivi ja murrosvuodet: Lauri Ingman ja hänen poliittinen toimintansa vuoteen 1922, 1993, Vanhasuomalainen Lauri Ingman ja hänen poliittinen toimintansa, 1996; H. Välimäki, L. I. kirkkopoliitikkona, 1994, L. I. suomalaisen uskontokasvatuksen ja koulun kehittäjänä, 1998)

Finlands regeringar sedan 1917


 

© Svenska folkskolans vänner